Jag lovar att skriva ett inlägg om hur första dagen i skolan var, men just nu känner jag för att skriva ner lite tankar som finns i mitt huvud. Att åka som utbytesstudent är otroligt givande och jag känner hur jag har växt som person på bara en vecka. Jag har velat det här så otroligt länge nu och att jag är här känns overkligt. Dock är det så mycket jobbigare än jag trodde det skulle vara. Jag har försökt vara positiv som möjligt här i bloggen men känner att jag måste vara 100 % ärlig. Förra sommaren var USA allt jag tänkte och pratade om. Jag läste utbytessbloggar 24/7 och drömde om det hela tiden. Nu när jag faktiskt befinner mig här så är allting inte en dans på rosor. Missförstå mig inte, min värdmamma är underbar och dom har gett mig så mycket vilket jag är sjukt tacksam över. Men jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så borta. Jag känner redan efter en vecka hur jag uppskattar allt i Sverige. Vi bor i ett jävligt bra land ska ni veta, haha. Jag älskar USA, men långa landet falukorv kommer alltid vara hemma för mig. Jag saknar att laga mat med min underbara mamma, att sitta och prata skit med min bror, att umgås med mina otroligt fina vänner och att bara vara sådär som man kan med de närmsta. Det känns som att jag har varit här sjukt länge, men det är endast en vecka. Sjukt hur mycket som kan hända på sån kort tid. Jag försöker tänka så positivt det går, men trust me, det är lättare sagt än gjort. Jag vet att det är osvenskt att säga det här... men jag känner mig så jävla duktig! Hahaha american spirit. Jag pratade med Pommie idag vilket är otroligt skönt. Vi båda bor i samma stad och är i samma sits. Om man får för sig att åka hem så betyder det inte att man är svag, utan bara att man inte vill. Att åka som utbytesstudent är inget för alla och man åker ju hit för att testa. Jag kommer ihåg hur jag läste om bloggare som hade hemlängtan och tänkte att det var väl ingen big deal. Shape up typ! Men när man väl sitter här hundratals mil ifrån sin trygghet så blir allt så annorlunda. Jag kan komma på mig själv med att sakna ubersvenska grejer som typ sill. Jag gillar inte ens sill?!

Det jag egentligen ville komma med detta inlägg är att åka som utbytesstudent är så otroligt nyttigt - men att det är svårare än man tror. Jag vill bara inte att framtida studenter ska tro att man kommer få bästa vänner första dagen och att engelskan flyter på från början. För det gör det inte. Men det är allt handlar om! Att lära sig stå på sina egna ben och bli självständig. För dåliga erfarenheter gör så att man uppskattar allt det fina bättre.

Jag saknar er där hemma så otroligt mycket. Ta hand om varandra så hörs vi snart ♥