-

Tror det är Oskar Linnros musik som har fått mig lite poetisk såhär på kvällen, men jag kände verkligen för att sätt mig ner och skriva några rader.

-

Det finns seriöst vissa stunder här borta då jag fortfarande inte förstår att jag befinner mig här. Det finns stunder då jag verkligen vill boka första bästa flyget hem till Sverige igen och få känna min trygghet igen, men innerst inne vet jag hur mycket det här året betyder för mig. Om jag ska vara 100 % ärlig så mådde jag inte alls bra första månaden och grät mig till söms den första natten. Men nu i efterhand så är jag så sjuuukt glad att jag stannade. Jag är fortfarande samma person som jag var innan jag åkte på utsidan, men herregud vad jag har växt på insidan. Det är sjukt. Det märks nog inte alls för er där hemma, men det jag har varit med om här borta är något jag alltid kommer ta med mig. Jag har fått några helt störda minnen (hahaha åh) men mina systrar och Florida-resan med familjen var helt underbar. Jag längtar så mycket efter att få ha världens bästa sommar med mina svenska vänner och familj när jag kommer hem, men tanken på att säga hejdå till min amerikanska familj gör ont. Verkligen fysiskt ont, ungefär som någon slår mig över bröstkorgen. Hur sjutton ska man säga hejdå? Jag är så himla dåligt med sånt där. Jag här nästan förträngt mitt avsked på Arlanda men den där känslan kommer alltid finnas kvar där. HERREGUD vad många människor det finns som jag älskar och bryr mig om, haha! Nu ska jag ta vara på de sista fyra månaderna i mitt andra hem och sedan krama ihjäl er alla i Sverige när jag kommer hem. PUSS!! ♥