Jag kommer ihåg när jag var runt 12 år gammal och tänkte hur långt det var kvar tills man skulle bli 18. 18 lät så himla stort. Så seriöst. Så vuxet. Så spännande. När jag var mindre ville jag inget hellre än att växa upp och få ta eget ansvar. Att få bestämma över mitt eget liv och bli tagen på allvar. Jag trodde det var en package-deal att fylla 18 år, att man har vuxit fördigt och var redo och ge sig ut i världens farliga fällor. Jag inser nu självklart att ålder har egentligen inget med sånt att göra. Det finns tusentals äldre människor där ute som är mindre mogen än en 11-åring. 

 

Hittade några gamla bilder ifrån 2008. Den gamla goda tiden då jag var inne på bilddagboken, då min fritid bestod av musik och då jag gick på i mellanstadiet på Jernvallskolan. Jag dör lite smått inombords när jag ser dessa bilder.